Magdalena-mamma till Leo, Teo och Ted♡

Fyra långa år har gått sen mamma dog. Saknaden blir inte mindre men de går lättare att hantera. just nu är jag inne i en period då mamma verkligen skulle behövas.jag behöver hon alltid men ibland mer. Jag är i Thailand just nu så detta skrev jag igår. Camilla har fått ljus som hon kan fara o tända hos mamma undertiden då jag är borta. Sist vi var i Thailand visste vi verkligen inte att de skulle bli sista julen med mamma o morfar och jul har alltid varit en tid som jag älskar. Jag gör inte de lika mycke för de är inte samma sak men vi har nya traditioner nu och de är så de blir. Livet blir inte som man tänkt sig. Som alla andra år den 29 november så är de jobbigt men de är egentligen lika jobbigt varje gång man tänker på mamma o att hon dog alldeles för tidigt. Hon missar så himla mycke men på samma gång så tror jag hon vet vad som händer här nere. Ibland känns livet orättvist, varför skulle mamma just behöva dö ifrån oss. Det är så mycke jag hade velat säga henne med facit i handen. Men det skulle aldrig förändra nå. man får hoppas att de finns en värld där borta så vi ses igen och då ska jag säga allt till henne. Får skicka upp en rislyckta från oss i Thailand för att hedra mamma. 

 

Jag antar att jag ligger på stranden när de här publiceras och jag ska för första gången på fyra år vara glad idag den 29 november. Jag är i Thailand där de är varmt, fina stränder och det är bara jag o Mats och vi är lediga :) vi är här tillsammans. Jag ska njuta o må bra, för med handen på hjärtat, fyyyy fan vad jag är värd de. Hoppas bara inte att flyget kraschade men då var de också en mening med de antar jag.