3 år sen lilla mamma ♥

Det kan vara vilken torsdag som helst. Men just idag är det en torsdag som får mig att tänka tillbaka till 2009. Det är 3 år sen, tre långa år sen jag såg mamma sist. 3 långa år sen vi satt hela familjen samlad runt sängen på sunderby sjukhus och grät och tog farväl av den mest fantastiska mamma man kan ha.

Den här dagen är egentligen inte jobbigare än någon annan dag. Jag tänker på mamma lika mycke varje dag. Och jag är en ältare och tänker alltid, men tänk om. Men hur mycke jag än ältar de så har det gått tre år sen mamma dog och de går inte att ta tillbaka hur mycke jag än vill de...

Men smärtan som finns kvar vad gör man med den? Dem flesta dagar så sjukter jag undan den. men endel dagar går det inte att förneka att det är skit jobbigt. Jag vet att många tycker att jag ska sluta älta o se framåt. Som om jag inte försöker. Men alla har vi våra sämre dagar och mina sämre dagar tänker jag alltid på mamma. För det var till mamma man ringde när nå var åt helvete. Alltid fick man råd och man mådde alltid bättre efter ett samtal med henne.

Jag och Mats pratar ofta om mamma och det är otroligt skönt. Vi skrattar åt hennes tjat, pratar om hennes mat och säger ofta att de här skulle mamma inte tycka om. Och jag säger ofta till Mats att nu gör vi som mamma gör, ska de vara grädde ska de vara riktig grädde.
Och ja, jag säger ännu att mamma gör, mamma säger och de här tycker mamma. Jag pratar inte ofta som om mamma är död och de är upp till mig.

Jag hoppas så innerligt att mamma funnit frid och är med morfar och alla våra hundar där uppe någonstanns. 
Det var inte så här det skulle bli. Det ville ingen av oss men jag kan ändå tycka att vi kämpat på förjävla bra. 
Det är inte mycke kvar av vår familj men vi som finns kvar vi finns här för varandra och de tycker jag är kärlek. Man ska finns där när nån har de jobbigt och de har jag verkligen haft så tur med. Så fina vänner som finns där och lyssnar på mitt tjat om mamma och en syster som försår ens känslor och tankar. Och även Mats som gör allt för att man ska må bra ♥
 
Idag 3 år senare. Jag kan tänka och prata om mamma utan att bryta ihop. Man minns ofta inte dem dåliga grejerna. Jag kommer knappt ihåg om hon sagt åt mig eller var arg, irriterad på mig. Jag minns dem otroligt trevliga o roliga stunderna med henne. Mamma är alltid mamma och de kommer hon alltid vara även fast hon inte finns med längre. Det irriterar mig lite att hon inte får se allt och vara med. Men eftersom hon var ett kontroll freak så vet hon säkert allt vi gör redan. Hon har nog lika mycke koll där hon är nu som hon hade när hon fanns vid liv. Den tanken får mig att må bra. Jag tror redan hon bevisat en gång att hon finns med oss.
En skyddsängel.
 
Jag jobbar ett kort pass idag och efter de ska vi och tända på graven. Jag ser de här som en dag att minnas lite extra. Inte en dag att bryta ihop. 
 
 
 
Mamma när hon var ung :)
1 Mia:

skriven

<3Du är stark<3

2 Camilla:

skriven

Jag har inte läst detta förrän nu...Jag letade bilden på oss syskon. Ibland missar man inlägg på fb.
Jättefint skrivet om mamma <3. Vi tänker och känner i princip likadant. Och ja, mamma finns där och kollar oss...finns inga andra alternativ :). Jag tänker ofta att det måste ha varit otroligt jobbigt för mamma att känna att hon var tvungen att släppa taget om oss...då hon alltid ville kolla så vi hade det bra.

Kommentera här: